Våren 1991 fick Åke Carlsson & Tore Hagman idén att dokumentera gamla ekar. Länge hade de sett hur ekar for illa av igenväxning och att en del inte hade så lång tid kvar i upprättstående ställning. Gösta Ström, passionerad trädvän och trädvårdare i Alingsås, hade i början av 1970- talet sagt att gamla ekar behöver mycket ljus och att man måste röja kring dem om de beskuggas av andra träd eller höga hasselbuskar. Kanske skulle det gå att rädda några träd genom att uppmärksamma vad som höll på att hända. Tore och Åke började projektet med att först fotografera en av sly kringvuxen ek och därefter röja kring den. Glädjande kan de konstatera att denna ek fortfarande står öppet och att betestrycket numera är tillräckligt för att hålla igenväxningen stången. Ekarna i boken har alla spirat i ett landskap präglat av boskapsskötsel. I denna miljö formades träden inte bara av genetisk arv och växt- platsen, utan även av bondens ofta drastiska ingrepp husdjurens betestukt av den uppväxande plantan. Det har varit särskilt intresserade av att upptäcka spåren av gångna tiders "skogsbruk". Detta ligger i de flesta fall mer än hundrafemtio år bakåt i tiden. Yngre, av mänsklig hand opåverkade ekar som växer öppet har varit till god hjälp som jämförelsematerial när det gällt att bedöma vad som är en följd av böndernas arbete. I det enskilda fallet har vi inte alltid varit säkra på vad som har hänt träden.
"Boken handlar om de gamla ekar som ännu står kvar. Vi har lagt vikt på sådant som sällan tas upp i andra ektexter. Vi har inte skrivit ekens historia i Sverige. Den har be- handlats förr, senast av Per Eliasson i en doktorsavhandling och i en uppsats tillsammans med Sven G. Nilsson. Inte heller har vi berört den mångfald av växter och djur som är knuten till ekar. Det publiceras många uppsatser, exempel- vis i tidskrifterna Fauna och Flora och Svensk Botanisk Tidskrift, om ekens alla sällsynta och hotade arter."
Åke och Tore har också ofta funderat över varför en gammal ek står just där den står. Särskilt spännande har det varit när de upptäckt att en till synes slumpmässigt kvarstående ekjätte, vid närmare granskning visat sig vara ett vårdträd vid ett för längesedan försvunnet torp eller ett vägträd där de synliga spåren av vägen utplånats. En gammal ek är ett kulturminne, vars historia inte är nedtecknad. Men den är åtminstone delvis skriven i stam och grenverk. Växtplatsen har också mycket att berätta. En smula kunskap i odlingshistoria gör möten med ekjättar mer spännande.
"Vi håller oss med få undantag till ekar med en omkrets över fyra meter. Sammanlagt avbildas drygt 200 västgötska ekar i boken, uppskattningsvis en femtedel av alla ekar i landskapet som når över fyrametersgränsen. Arbetet med västgötaekarna gjorde oss nyfikna på hur de största ekarna såg ut i andra landskap. Som avslutning har vi därför en bildsvit med ekjättar landet runt."
Åke Carlsson & Tore Hagman
